Om oss

Hej och välkommen till oss!

Vi bor i Skurup, 4,5 mil utanför Malmö, med 7 hundar som vi tillbringar all fritid tillsammans med.

Ända sedan vi träffades (-92) har det funnits vorsteh i huset, Anders började med att ta med en i bagaget. Sedan dess har antalet sådana fluktuerat.

Jagade gjorde han redan då medan jag tog jägarexamen senare.

Egna företagare (gissa bransch!) och jag arbetar som förskollärare. Hund-och barnuppfostran har många likheter; tydliga och klara regler, fasta rutiner, konsekvens, lite kärlek och en godbit ibland!

2004 ville vi ha en ”riktig” vorsteh med regnr och stamtavla och skaffade Chap. Någon värre kunde vi väl inte ha hittat som de ”nybörjare” vi var! Som unghund och en bra bit in i öppenklasstillvaron betedde han sig väldigt ouppfostrat, trots de 3 dressyrkurser och absolut helt oräkneliga timmar vi har lagt ner på bl a fält-och vattenträning. Inte pga ointresse, nejdå tvärtom, väldigt stort intresse och omåttlig vattenpassion!

Den dagen han tog sin 2:a elitetta slumpade det sig att det var samma domare som utdelade jaktchampionatet som dömt vid det första fältprovet vi någonsin hade gått. Vi fick MYCKET beröm!

Konni blev nästa hund (2006) och detta för att vi återigen ville ha en ”riktig” vorsteh, fast denna gång en tysk sådan.

Vi kunde ju inte speciellt mycket om ”tyskar”, men det kunde ingen annan heller, så det blev en slump att vi fick tag på en väldigt välstammad tik som var resultatet av en mycket intressant parning.

Konni (med nästan lika stor vattenpassion!) har varit betydligt mer lätthanterlig, som en normal(?) vorsteh. Den som har eller har haft en vorsteh vet vad jag menar, den som inte har haft en, men skaffar, kommer att få veta!

I början fick vi höra många dumma kommentarer angående tyska hundar; de var tunga i aktionen, långsamma…

Kommentarerna har tystnat nu.

Efter vi hade lärt känna Gideon blev vi tipsade om en nyligen född kull, därifrån kommer Ax. Hans mamma har haft fullpoäng på varje prov hon gått, förutom på ”Hegewald” där hon blev 4:a, det största prov ett strävhår kan medverka i.

Ax har varit väldigt mjuk och lättlärd. Han har ofta tittat på vad de andra har gjort och sedan gjort likadant. Vattenpassionen är medfödd liksom den fantastiska revieringen!

Nästa i gänget är Quarta, ännu ett ganska oskrivet blad, men också hon mycket snabb och- lättlärd.

Hennes mamma är en av de sista ur den över 40 år gamla kenneln ”von Wildbarren”, som tyvärr inte finns mer idag utan dog tillsammans med grundaren Freiherr Gideon von Redwitz.

Vi har lärt känna dessa ”von Wildbarren” som oerhört jaktpassionerade och arbetsglada. Våra är storgångare, lyhörda (oftast!), har stor rovviltsskärpa, älskar vatten och det bästa av allt, oss!

Uppfödning av strävhårig vorsteh med tyska linjer